Tänk om livet våre som en romantiskt komedi?
När ni ser varandra första gången blir ni kära och sedan är det någonting som hindrar att ni kan leva ihop men tillslut så gifter ni er och lever lyckliga i alla era dar.

Okej fine, kanske inte precis som i en romantiskt komedi, dock önskar jag att det verkliga livet kunde vara mindre komplicerat.
Fast kankse inte heller mindre komplicerat bara med ett lyckligare slut.
Fast tänk vad tråkigt allt skulle vara om det alltid blev ett bra slut, jag skulle bli uttråkad.
Jag triggas av drama, samtidigt som jag blir arg och ledsen av allt så njuter jag av det.
På något sätt så söker jag efter dramat, jag behöver det.
Kommer ihåg när allt var som en dans på roser med Ron, min reaktion var panik.
Allting var nästan för  bra för att vara sant och därför tog jag hundra kliv bak och startade förmodligen det drama jag sökte efter.
Nu har det dock börjat gå till överdrift, nu är det inte roligt längre.
Jag har nu börjat förlora en vän.
Vi försöker hålla det som förr, innan allt, fast just nu går det inte.
Direkt vi är sjäva blir det en pinsam tystnad, trots att vi är bland folk är det en väldigt stel stämmning mellan oss.
Båda sitter och tittar på varandra hela tiden med en försiktig blick.
Jag vet att det är bara någon dag sedan vi pratade och att jag inte ska ta förgivet att jag förlorat honom, vilket jag egentligen inte tror. Jag hoppas bara att han tar sig i kragen och mognar lite och vågar prata.

Besos / Velma Kelly <3