Sagan om Velma Kelly och Ron Weasly fortsätter.
Efter att sett honom stå med ännu en ny tjej valde jag att tillslut vara hundra procent ärlig mot honom.
Jag gick fram och sa att jag skulle gå hem och han frågade varför.
jag sa rakt ut till honom att jag tycker du är en idiot och att du fattar ingenting.
Först skrattade han och trodde jag skämtade, tills han förstod att jag menade allvar och sa:
Du och jag ska snacka.
Vi gick åt sidan och jag sa till honom jag har mer känslor för dig än vad jag vill.
Chockad blev han och sedan ledsen och bad om ursäkt.
Han fortsatte med att han inte visste och önskat att jag sagt nått, och sa att hade jag vetat skulle jag aldrig gjort det jag gjort. Han fortsatte sitt eviga tjat om hur mycket jag betyder för honom, hur underbar jag är, hur lycklig jag gör honom....
Han sa att om jag skulle lämna hogwarts skulle han inte palla att stanna pga att jag är den som gör att han orkar detta.
Han sa även att han hoppas att när vi är klara här så ska vi fortfarande hålla kontakten och han vill ha mig i sitt liv för resten av hans liv. Vi lovad en ärligare realtion mellan varandra och att vi ska säga allt.

Jag fattar fortfarande ingenting.
Det han säger är inte ärligt, han är inte ärlig mot mig eller sig själv.
Okej fine, jag var inte ärlig mot honom i början och visst kanske jag sårade honom, men vad visste jag då.
Jag visste att han gjorde mig glad, men jag fattade aldrig att det var mer känslor inblandade.

Inte blir allting bättre när alla kommer fram och frågar vad som är mellan oss.
Fick höra av en elev:
Ni kanske aldrig gjort någonting med varandra, vad vet jag.
Men en sak vet jag: Du och Ron, ni kommer aldrig att bara vara vänner.

Besos / Velma Kelle <3