Visst är det intressant hur dörrar snabbt kan stängas och hur svåra dom är att öppna?
Att från ena stunden känna att nu ska jag ge det en chans till att snabbt bestämma sig att nu räcker det.
Detta är självklart fallet mellan mig och Ron.
Dock är fallet med Ron annorlunda. Jag öppnade min dörr rätt snabbt för honom sedan smällde han igen den och jag öppnande den igen. Nu har jag smällt igen den och känner nu får det fan räcka.
Idag ser jag honom komma gående trött och sliten, han kollar mig i ögonen och säger " Förlåt för att jag var en idiot igen" och dirrekt kan jag höra hur dörren börjar öppnas lite.
Den har inte öppnas helt, för jag känner fortfarande en viss irritation mot honom.
Denna gång vet jag att nu bör jag hålla den stängd eller kanske öppna den och leda honom på en annan väg bara.
Inte mer den andra vägen, nu räcker det och jag är less på allt.

Besos / Velma Kelly <3