Nu är det är jäkla bra tag sedan jag skrev här.
Varför jag skriver här igen är att jag har kommit till en punkt då jag känner panik,
vet inte hur jag ska bete mig, hur jag ska vara överhuvudtaget.
Jag har en klump inom mig som växer och jag vill bara skrika.

Otroligt mycket har hänt sedan jag skrev här sist.
Jag har äntligen lämnat Hogwarts och begett mig till en annan plats.
Platsen jag befinner mig på just nu är underbart, kanske en av det bästa platserna i världen.
Till och med en plats jag kan tänka mig kalla hem en vacker dag.
Trots allt det underbara så är jag inte nöjd.
Jag kan inte ta tag i varken mig själv eller mitt liv, jag kan inte känna lycka.
Vad allt detta beror på, är att jag vet inte vem jag är.
jag vet inte vad jag vill längre.

Storyn om Ron är fortfarande igång. Det knäppaste av allt är att vi bor tillsammans.
Att jag bor med honom påverkar mig mer än vad jag trott.
Ja, vi har haft sex igen och ja vi har bråkat igen.
Och ja, allting är precis som förr.
Jag har varit med andra, dock klarade jag inte av det.
Han har varit med andra, men han klarar av det.
Vi har pratat. Och OM vi pratade, har aldrig haft ett sådant öppet samtal med någon människa.
Att höra av en kille du älskar att han älskar dig också och gjort det sedan dagen ni sågs är underbart att höra samtidigt fruktansvärt jobbigt. Jobbigt blir det när du måste nej till att skaffa ett förhållande med honom, jobbigt att säga självklart får du träffa andra, jobbigt att säga jag vill bara vara din vän.

Hur hittar man vägen tillbaka till dig själv?
till glädjen, hopp, drömar.

besos/ Velma Kelley <3